måndag 1 mars 2010

Den som väntar på något gott väntar alltid för länge..

Äntligen! Jag vet inte hur länge jag har väntat på att denna skulle upphöra vara exklusiv för det Brittiska öriket. Äntligen får vi andra också fysiskt hålla en av 00-talets bästa powerpop-plattor i handen. Jag har u och g att tacka för denna syrliga karamell. Den har följt mig till och från i två års tid och den har liksom aldrig helt släppt taget. Som bonus eller plåster på såren får vi som handlar vax dessutom fyra outgivna låtar. När jag hör PETE & THE PIRATES vill jag ge mig ut att springa. Springa fort som fan. Springa tills benen inte bär mig mer och slutligen falla ned på marken fullkomligt utmattad. Men bara i tanken förstås. Jag cyklar hellre. LITTLE DEATH är uppkäftig och sorgsen på en och samma gång. Ett album som förtjänar att höras med reglagen högt uppdragna. Ja, vi borde tvångsmata alla med den. Jag lovar att världen skulle bli en bättre plats då. Hjärnan skriker mer, mer och mer så fort ill love tonar ut och man känner sig genast hemmastadd i powerpopens underbara värld. Fina Knots, med sitt furiösa driv bakom en sylvass gitarrslinga, ger mig tårar i ögonen. Jag vill höra den om och om igen. Mr. understanding är en smäll rakt i ansiktet. Från noll till hundra på direkten. En låt vi kommer att dansa till igen om femton år; då en begynnande ålderdom kan behöva en vitamininjektion som denna för att känna sig ung igen.

"I fear my heart will stop, just as I reach the top , I don´t wanna drop, my head´s in knots, erase myself I´m free to hit the rocks"

Inga kommentarer: