1982

DEPECHE MODE A BROKEN FRAME

När jag började högstadiet var vi ett gäng finniga snorvalpar mitt i puberteten som hade en datagrupp. Jag kommer ej ihåg vad vi kallade oss men vi hade iallafall olika handles. Mitt var Fazer, kommer ihåg att Tobias hette Felon och Jonas kallade sig Opus Omega eller något liknande som vi då tyckte lät jäkligt grymt. Vi använde Noisetracker på vår Amiga 500 och lyssnade på syntpop. Detta var tidigt nittiotal, många år efter 1982, men musiken vi lyssnade på hade sin början i det tidiga åttiotalet. Vi älskade Pet Shop Boys, Erasure, Front 242, Nitzer Ebb och kanske mest av allt, DEPECHE MODE. Med den märkliga kombinationen flanellskjorta och rakat kring öronen var vi de coolaste katterna i Sveriges näst minsta kommun. Vi hade inte en aning om vad som var rätt eller fel, så vi skapade vår egna lilla värld. Detta var ju trots allt innan man började läsa engelsk musikpress och några år innan man bläddrade förstrött i modetidingar på pressbyrån i väntan på bussen hem. Så valet av frisyr och flanellskjorta är inte svår att förstå i den lantliga kontext som vi faktisk befann oss i. 1982 och hade Vincent Clarke lämnat DEPECHE MODE och startat Yazoo med Alison Moyet. Martin Gore fick axla rollen som ensam låtskrivare. Efter succén med Speak & Spell, som nådde topp 10 på Englandslistan förväntades ett album i klass med föregångaren. Skivan sålde visserligen guld i hemlandet och tog sig hyfsat högt upp på albumlistan i Sverige men anses av många, däribland Martin Gore, som deras sämsta skiva. Jag tycker att den har en hel del guldkorn som än idag låter bra och jag ler nostalgiskt när dessa spelas hemma på kammaren. Lättsmälta see you fungerade bättre när jag var tretton år, men har än idag en viss charm som är svår att motstå. Instrumentala nothing to fear var även den en favorit i vårt gäng, då våra röster och egon var svårt sargade av puberteten att vi helt enkelt inte hade mod nog att sjunga. Suggestiva shouldn´t have done that är effektiv i sin enkelhet och låter helt fantastik i mina öron. Detsamma gäller the sun and the rainfall, som har en fantastisk syntslinga och melodi som dagens elektropoppare borde lyssna mer på. Som album sett var A BROKEN FRAME en parentes i DEPECHE MODES långa och framgångsrika karriär. Men den hade och har fortfarande sina stunder trots allt. För ett gäng snorvalpar i Sveriges näst minsta kommun betydde den allt.