Nord och Syd

TITUS ANDRONICUS THE MONITOR

Från Glen Rock, New Jersey kommer en kvintett vid namn Titus Andronicus. Bandets tydliga frontgestalt och kuf heter Patrick Stickles. Han bär upp ett skägg inte helt olikt Usama Bin Ladens. Det är inte ett vackert skägg, men på något sätt är detta hårbeklädda anlete en nödvändighet. För att gå in i sin roll som trovärdig berättare måste det också se ut som om man var en del av det. Usama Bin Ladens skägg bars för cirka etthundraförtio år sedan av en viss Abraham Lincoln. Förenta Staternas sextonde president. Efter ett citat av denna man sprakar det plötsligt till i mina högtalare. "I never wanted to change the world but I´m looking for a new New New Jersey / Cause tramps like us, baby we were born to die" är fin prosa och en homage till Bruce Springsteen i inledande a more perfect union. Tänk er en korsning mellan Joe Strummer, en ung och fortfarande arg Conor Oberst på någon pub med halva Dublin skrålandes i bakgrunden. Tänk er bredbent punk-rock i positiv bemärkelse. Det är urkraft och sing-a-longs hela vägen från New Jersey till Boston. Blanda det grundligt i en mixer med såväl irländska folktoner och avslagen lager och vi får den mest intensiva lyssningen sedan Josh Pearsons mässande i Lift to Experiences sorgligt förbisedda The Texas Jerusalem Crossroads från 2002. Men det är en annan historia. THE MONITOR är ett konceptalbum om det Amerikanska inbördeskriget. Där berättelserna drar oss ner i den bistra jordmånen och låter oss smaka på dammet från dåtidens slagfält. Skivan är även en metafor för ungdomen och dess alla lukter, smaker och lockelser. I a pot in which to piss möter Libertines ett riff-glatt the Hold Steady i en enda lång arkeologisk utgrävning bland dammiga pianon och blås från inbördeskrigets sista dagar. Det enda egentliga negativa med skivan är att den vill för mycket. Det finns liksom ingen tid att hämta andan. Men jag sitter kvar med volymen högt uppskruvad och fortsätter lyssna. Den är helt enkelt för bra för att ignorera. Du vet aldrig vad som gömmer sig bakom hörnet eller i nästkommande låt. Detta är den roligaste historielektionen på väldigt, väldigt länge. Eller det beror på hur du tolkar skivan.

"I am the most miserable man living. If what I feel were equally distributed to the whole human family, there will not be one cheerful place on earth"