
Tänk er Bonnie "Prince" Billy uppbackad av Crazy Horse. Tänk er Neil Youngs suveräna Everybody knows this is nowhere inspelad på en gammal kassettporta. Och föreställ er ett gäng vänner som spelar hellre än bra men med attityd och hjärtat på det rätta stället. Låt dina trötta öron långsamt kapitulera in i en drömsk tillvaro bland rök och spritångor, där fumliga fingrar missar en och annan ton. Men det är ingen som klagar eller ens höjer ögonbrynen. Låt den tanken hänga kvar ett tag och föreställ dig sedan en samling människor sent på någon efterfest. Där de sista flaskorna är urdruckna och cigarettfimpar, som likt små konstverk, tornar upp sig i sedan länge överfulla askkoppar. Och mitt i allt detta kommer en ung skäggig amerikan från New Jersey, som stärkt av alkohol fått mod att framföra sina låtar. Unisont börjar en efter en plocka upp instrument och med gehör lätt omtöcknat av alkohol och brist på sömn, tar de sig igenom låt efter låt. Det spontant och ganska taffligt. Det är ostrukturerat men man kan ändå lugnt och stilla följa den röda tråden i de 28 minuter den skäggige amerikanen spelar sina låtar. Alex Bleeker spelar till vardags bas i Way out West aktuella och 2009 års bästa Real Estate. Och visst är tongångarna bekanta. Det är så långt från estetrock man kan komma. Det kommer aldrig att spelas på Rix FM. Men sen när är antalet roteringar på reklamfinansierad radio ett mått på kvalitét?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar