Surfing in the Arctic Circle

MGMT CONGRATULATIONS

Det löjligt hajpade bandet med det förvirrande namnet är tillbaka med sitt sophmore album. Ända sedan singeln time to pretend har de varit allas älsklingar och frotterat med fotomodeller likväl som hippa arty-farty människor som vill stråla sig i deras glans. Om vi kopplar bort stjärnglansen och strålkastarnas ljus har vi endast kvar två individer som älskar att spela och komponera musik. Det där andra som följde med succén från debutalbumet blev snabbt ganska tråkigt. Allt de egentligen ville var att bli lämnade ifred så de fick pula med sin spacerock i lugn och ro. Men visst, pengarna hjälper. Det är ett stort kliv de tar på CONGRATULATIONS. Borta är de uppenbara hitsen med smittsamma syntslingor. Istället bjuds vi på progressiv psych-pop som är bättre men kräver fler lyssningar. Musik som växer helt enkelt. Debutalbumet Oracular Spectacular var det inget fel på, men nu är de intressanta på allvar. Jag gillar det här. Det är så här de ska låta, MGMT. Utflippade, lekfulla, ambitiösa och snuskigt kreativa. Jag gillar att de är polare med Flaming Lips, jag gillar att de använder Sonic Boom från Spacemen 3 som medproducent och jag förstår varför, som den gamla inbitna anthempop-räv jag är, att de låter legenden Dave Fridmann mixa skivan. Allt faller liksom på plats då. Tolv minuter långa siberian breaks är dynamisk, fylld av taktbyten och ihopklistrade delar. Slutprodukten är ett stycke postmodern vacker surfopera, där ljud och fina melodier får tolv minuter att kännas som tre. Song for Dan Treacy skulle kunna vara en avlägsen släkting till valfri låt av Pete Doherty. Den har samma driv och frasering som kännetecknar den hopplösa knarkromantikern från Hexham, Northmunberland. CONGRATULATIONS är en imponerade skiva som håller hög klass rakt igenom. MGMT tar sig stor frihet och experimenterar en del, men ror det i hamn. Det som imponerar mest är hur enkelt och självklart allting låter.