Föräldrarfritt

FANG ISLAND S/T

En rolig fest. Där spriten flödar och alla springer omkring halvnakna och leker capture the flag - samtidigt som polisen är på ingång på grund av att någon tråkig högervriden granne tycker att det stampas lite väl hårt i golvet. Ungefär så låter FANG ISLAND från Brooklyn, New York. De beskriver själva sin musik som "everybody high-fiving everyone". Det är mathrock, klippa-klistra, feta gitarrackord, meshuggah-trummor, feedback och ibland sång men ingen uppenbar vers och refräng. Det är progressiv indierock där lekfullheten betyder mer än fasta rutiner och anthemiska passager samsas med underfundiga vägval på vägen dit. Och när det tar slut vill du uppleva det igen för mitt i allt kaos finner du det mest sakrala och vackra. Det är ett finger åt allt det tråkigt konforma och själlöst depraverande som dominerar det massmediala rummet. Om fler brydde sig om något intressant och mentalt stimulerande istället för barnvisor för vuxna skulle etern kanske domineras av musik med längre hållbarhet än ett paket mjölk. FANG ISLAND kräver ett öppet sinne och lite tid för dig själv. Den vill att du lyssnar utan förutfattade meningar och nollställer ditt förhållande till musik. Den är idealisk för luftgitarr och skulle vara en exeptionellt svår utmaning i rockband. Fragmentarisk och dynamisk. Lite som ett elektriskt Animal Collective, djupt tyngda av en förkärlek för åttiotals-hårdrock. Men som minns tidiga Mogwai. De får det att fungera ihop. På ett tungt men ändå harmoniskt vis. Ibland exploderar det. Och då är få saker bättre.