MONKS BLACK MONK TIME
Historien om Monks är en av de mest osannolika och fascinerande historierna i rockhistorien. De träffades under deras krigsplacering i Tyskland mitt under Vietnamkriget och för att ha något att göra under ledig tid började de fem spela ihop. När deras tjänstgöringsperiod avslutades bestämde de sig för att stanna kvar och leva lite rock n roll. Deras första och enda skiva var när den släpptes något nytt, ett fenomen som man tidigare ej skådat i ett popskadat Västeuropa. Monks var garage/surf/pop/psykadelika/kraut på en och samma gång. Låtarna drevs framåt av ett distinkt monotont trumdriv och melodierna var ofta barnvisoaktiga ordlekar för vuxna. "Hey, well I hate you with a crush oh baby yeah (but call me)". Föreställ er att 1965 uppträda i munkkåpa och bära ett kalhygge på hjässan. De var anti-beatles och en motreaktion till den brittiska invasionen, som de trots allt älskade. Light in the Attic Records har gjort en stor kulturgärning genom att först lokalisera och sedan damma av de gamla mastertejperna och på nytt släppa dem, fyrtio år senare. Genom att återutgiva kan man återanvända. Vilket rimmar gott i dagens ständigt pågående miljödebatt. Idag rynkar få pannan om de hör en distad banjo. Men tänk er då, i mitten av sextiotalet, då ett gäng munkfriserade
G I´s använder distad banjo och besudlar hela bluegrass-rörelsen. Det kanske var tur att skivan aldrig släpptes i hemlandet. Man kan ju bara fantisera om vad alla banjo-älskande rednecks hade gjort om deras instrument spelade djävulens musik. MONKS var före sin tid och musikaliskt var de unika på flera plan. De var punk innan punken. Krautrock innan begreppet myntades och garagerock då fortfarande bilarna stod där, och inte på infarten. Ibland låter det som titelmelodin till någon cool deckare från 70-talet för att i nästa ögonblick låta som den brittiska invasionen. Lägg därtill enkla ramsor och ett jäkla driv. Jag har länge haft tanken att pussla ihop en blandskiva med psykadelisk garagerock. Det är nog dags för det nu. Mitt första val är I hate you. Det är svårt att bara välja en. Det finns ju så många. It´s Monktime. Yeah!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar