SURFER BLOOD ASTRO COAST
1995. Grand Prix. När jag för första gången hörde Teenage Fanclubs klassiska skiva avslöjade sig den röda tråden. Den avslöjade också min inte fullt så graciösa och ryckiga dans med knuten näve högt upp i luften. Efter Grand Prix tog jag mig till #1 Record av Big Star och därifrån till Starry eyes med The Records via You tore me down med Flamin Groovies för att i en välbehövlig paus hamna i Matthew Sweets fantastiska album 100%. Resan fortsatte via Weezers blå skiva, Car Button Cloth med Lemonheads och vidare till Posies, Redd Kross, Jonny Polonsky, Brendan Benson och ett stort antal andra band med gitarren som huvudvapen. Och så till Guided by Voices förstås. Synonymt för ett klassiskt powerpop-album är gitarrer. Det finns gott om gitarrer på Astro Coast. De intervenerar med varandra och får mig att spela luftgitarr och dansa ryckigt och ograciöst. Den får mig att önska att om sommaren ändå vore här. Då jag förhoppningsvis kan se dem framför mig när solen går ner över Way out West 2010. Surfer blood har tagit det bästa från den brittiska och amerikanska rockhistorien och hittat ett eget sound, som på sätt och vis är Lo-Fi omkring 1995, men med den vise mannens sinne för stil och finess. Fan, vad jag låter gammal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar