TAME IMPALA INNERSPEAKERVi är inte direkt bortskämda med bra indierock-band från Australien. Det finns och har funnits ett par stycken, men då de flesta lever i exil glömmer vi oftast bort att de kommer från denna massiva kontinent. Inxs var ju stora ett tag, men förutom att lägra läckra fotomodeller var de inte mer än ett idéfattigt U2 utan låtar. TAME IMPALA kommer från Perth och spelar psykadelisk rock. Det låter ungefär som brittisk shoegaze från tidigt nittiotal och The Beatles efter 1966. Bas och trummor följs åt i ett symbiotiskt samspel tillsammans med färgglada gitarrskalor. I tanken glider vi fyrtio år bakåt i tiden och hörselcentrum tänker analogt och gamla rullbandare. Men det finns även något futuristiskt över dem. De blickar mot de högre atmosfärerna och svävar högt över trädtopparna. Sången kunde ha varit inspelad på USS Enterprice och det meditativt repetetiva som griper tag i en gör att associationerna blir många. Ofta svänger det lika lekfullt och självklart som hos nutida postprogg-band som svenska Dungen. Men melodin är alltid i centrum. Riffen avlöser varandra men det blir aldrig ansträngt eller bajsnödigt. De håller sig på rätt sida och tar hellre ett steg tillbaka än att lägga i en högre växel. I lömska expectation luras vi in i en statisk värld som vidgar sig och öppnas upp till ett stort och spektakulärt landskap. En euforisk refräng och mullrande gitarrer som sprider solsken över ett torrt ökenlandskap. Efterföljande the bold arrow of time låter som I want you på nedåttjack. TAME IMPALA är en tonsatt walkabout där den imaginära vätskebristen synliggör hägringar du inte trodde var möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar