fredag 9 april 2010

Chicago, Illinois

THE SMITH WESTERNS S/T
Pojke möter flicka under en trasig gatulampa i ett höghuskomplex som inte längre finns på kartan. Drömmar kontra mardrömmar i en värld som egentligen inte har förändrats speciellt mycket de sista femtio åren. Det är samma ilska och samma förälskelse dessa fyra unga killar från Chicago förmedlar. SMITH WESTERNS debut är en nugget för det tjugoförsta århundradet och musik som får en att undra varför man lade så mycket pengar på dyr elektronik när det faktiskt låter lika bra i en klockradio. Det är ju trots allt bara Rock n Roll! Det är distat och överstyrt och låter ungefär som om de hade ramlat rakt ner i en transistorradio och demolerat alla rör, men ändå behållit charm och värdighet och stolt haltat ut med ett leende på läpparna och tankarna fulla av hyss. SMITH WESTERNS har ett eget uttryck och lånekort på bilioteket för populärkulturens historia. Ett sound oförstört av återblickar och jämnmod som drivs framåt av ungdomlig vitalitet. Dreams rullar igång som den mest självklara popraketen sedan you tore me down och på den vägen fortsätter det. Boys are fine lunkar på med perfekt ostämda gitarrer och girl in love låter som T.Rex innan han crashade in i trädet den där ödesdigra dagen 1977. Det är en tonårings trevande försök att få till det med flickan han tror han älskar. Utrustad med alltför stor libido och brist på självinsikt knyter han näven och blickar framåt in i en samtid där återanvändning inte längre är ett skällsord.



Inga kommentarer: