Ända sedan tiden då han kallade sig Manitoba har jag med ivrig förväntan sett fram emot varje skivsläpp. Jag tror det var 2003 jag för första gången hörde det fenomenala albumet Up in flames. Mycket har hänt sedan dess. Musiken har blivit mer greppbar och sången har fått mer utrymme. Den numera i London boende Polar Music Price-vinnaren och matematikern från Toronto har spelat in ett helgjutet album; där alla referenser samsas i en gryta som doftar underbart och inbjudande. Dan Snaith älskar sin pop men också sin laptop. På Swim har han lyckats förena både ettor och nollor med gammal fin låtskrivartradition och skapat ett litet elektroniskt popalbum som borde komma att rotera en del i radio. Det är låtar du nynnar med i och höften rör sig automatiskt snyggt i takt. Skivan är kalkylerad och programerad in i minsta detalj. Den spelar aldrig fel och tappar aldrig fart. Den är dansant, smart och ibland sinnesvidjande. Första singeln, odessa, är slick och snygg danspop lite mitt emellan Neon Neon och Neon Indian. Bilåkarvänliga leave house doftar ett nedstämt Hot Chip och låter som natt i storstaden. Avslutande Jamelia med sina R n B-vibbar visar en ny riktning som låter modernt och kosmiskt. Matematik och musik fungerar. Bara det är rätt man bakom spakarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar