När gamla hjältar försöker

The Sophtware slump satte tonen för 00-talet och dess regisör, Jason Lytle, lyftes fram som space-proggrockens frälsare, då han plockade fram gamla syntar och skapade grandiosa ljudlandskap och skrev vaggvisor om dysfunktionella robotar. Grandaddy fick inte det riktiga lyft de borde fått, utan var en angelägenhet för de som orkade gräva lite, och inte bara förlitade sig på vad radion hade att erbjuda. Efter The Sophtware slump blev det några skivor till, men ingen var bättre. Mitt exemplar är slitet och bookleten är naggad i kanterna. Den spelades mest hela tiden, med eller utan sällskap av knasiga trumpeter. ADMIRAL RADLEY doftar Grandaddy, men doften hänger inte kvar lika länge som förr. Det är därmed inte sagt att detta är dåligt på något sätt, det är bara svårt att överglänsa ett av 00-talets bästa band; trots att huvudpersonen är med och drar i trådarna. Grandaddys storhet låg i melodierna, men lika mycket i arrangemangen och produktionen. Känslan av att man har hört det förut är ständigt närvarande när jag lyssnar på I HEART CALIFORNIA och förväntningarna är väl egentligen för höga. Min relation till Jason Lytle var ohälsosam och än idag rycker det i mina satelitöron när jag får nys om något nytt signerat hans namn. ADMIRAL RADLEY består förutom honom av den taktfaste björnen Burtch från Grandaddy och kompisar från bandet Earlimart. Aaron Espinoza sjunger och har skrivit ett flertal låtar som fungerar väl vid sidan av Lytles. Men det är ofrånkomligt att inte höra vem som sköter reglagen. Musiken bär hans distinkta signum och även om det inte är det bästa han har gjort, är det iallafall trevligt att vara tillbaka i hans sällskap igen. Men det är inte oumbärligt, som det var under förra årtiondet.