ÅRETS SKIVOR 2009

REAL ESTATE - Real Estate

För att damma av ett gammalt uttjatat begrepp som lo-fi tänker jag detta år lista denna platta som en av årets bästa. Inte sedan Robert Pollards glansdagar har porta-pop låtit så här fantastiskt. Somliga kallar det undervattenspop, men det får kategoriseras precis hur som helst så länge det är så här jävla bra!

"Budweiser. Sprite. Do you feel alright?"

GIRLS - Album

Jag fullkomligt älskar det här! San fransisco duons hemkokta newwave talar direkt till hjärtat när de genom en myriad av influenser skapar ett sound som ger fingret åt allt vad studioproduktion heter. Med enkla medel och en stor portion naivism lyckas de få undertecknad att vilja vara arton igen och pingponga på den gamla 4-kanals portan och tycka att det här sannerligen är det bästa som någonsin gjorts. "I don't wanna cry my whole life through. I wanna do some laughing to."

MEMORY TAPES - Seek magic

Hade inte hört talas om honom innan, hemmapappan Dayve Hawk. I sitt hus någonstans långt bort i väster, skapar han fantastiska små verk som bokstavligt kapslar in dig. Seek magic känns som en perfekt sommarkväll. Rullandes på din cykel. På väg till fest en varm kväll i augusti.

BRENDAN BENSON - My old, familiar friend

En bra låt är alltid en bra låt. Brendan Benson är en gammal hjälte som funnits vid min sida sedan jag började handla på systembolaget. Hans låtar har alltid hamnat på diverse band/skivor och spelats flitigt under otaliga fester genom åren. Han har egentligen inte förändrats sedan one mississippi från 1996, men det gör ingenting så länge han spelar in låtar som feel like taking you home, poised and ready och borrow bara för att nämna några. Radiovänlig powerpop som tyvärr alltid kommer att befinna sig i periferin och aldrig nå den breda massan. My old familiar friend, hans fjärde skiva, är varken bättre eller sämre än hans tidigare alster. Det är en platta med elva Brendan Benson låtar, varken mer eller mindre. Men det är så mycket bättre än det mesta som släpptes i år.

ANIMAL COLLECTIVE - Merriweather post pavilion

För varje e.p och album har detta kollektiv från Brooklyn, New York på sitt egna lilla vis jobbat sig närmare det fulländade albumet. På M.p.p tar de sig nästan ända fram. Numera låter det mer beach boys än absolut kroumata. My girls är bara sååå bra!

FUCK BUTTONS - Tarot sport

Tarot sport är en bländande vacker dyssymfoni; ett monotont ånglok med änglar på sina axlar.Det är lätt att missuppfatta det till synes enkla och avfärda det utan djupare reflektion. Man sugs in i musiken så totalt att det känns som om den styr dig. Luta dig bakåt och tillåt dig sväva ovan molnen. Knull-knapparna flyger dig hem.

GRIZZLY BEAR - Veckatimest

Sakteliga kryper de på dig, melodierna. Och när de väl fått fäste stannar de kvar. Det är nästan för snyggt och välkammat. Bara nästan.

BILL CALLAHAN - Sometimes I wish we were an eagle

På sitt trettonde album låter hans baryton djupare och bättre än någonsin. Bill Callahan är en av få artister där jag som lyssnare faktiskt hör texten före musiken.

VETIVER - Tight knit

Neo-folk, eller hur nu detta kategoriseras? Tight knit kryper försiktigt fram med sina visor så varma och organiska att man får lust att överge betongdjungeln och börja odla örter i en hydda ute i skogen. Långt bort från stress och avgaser.

The Xx - Xx

En colossal youth för 2000-talet. Liknelserna är många och Xx har

fått till ett uttryck så fräscht och subtilt under devisen ju mindre desto

mer att det känns lönlöst att försöka beskriva hur det låter utan att nämna Young marble giants skiva från 1980. Men en sak är säker. Jag har biljetter till konserten den 20:e!

Andra artister som spelats flitigt under det gångna året:

Kurt Vile - Constant hitmaker

Wilco - The Album

Pete Doherty - Grace/Wastelands

Neko Case- Middle cyclone

Phosphorescent - To Willie

M Ward - Hold time

Fruit Bats - The Ruminant band

Richmond Fontaine - We used to think the freeway sounded like a river

The Dodos - Time to die